Definition av DNU (Argentina)

I de flesta författningstexter övervägs möjligheten att regering av en nation kan vidta exceptionella åtgärder för att hantera situationer av nödsituationsåsom katastrofer, terrorhot, generalstrejker, etc. I denna mening finns det i Argentina DNUs eller dekret om nödvändighet och brådska.

De är en typ av dekret med karaktären av lag, utfärdat av exekutiv makt och inte för honom lagstiftande makt. Denna typ av lag övervägs i Konstitution Argentina sedan 1994.

För att förstå i vilket sammanhang dessa dekret kan tillämpas är det nödvändigt att utgå från följande utgångspunkt: Argentina är en demokratisk republik representant till sin natur och med en ensidig verkställande makt. Således främjas dessa dekret av nödvändighet och brådska av nationens president i ett exceptionellt socialt sammanhang och måste därför tillämpas omedelbart.

Under DNUs historia har flera presidenter tillgripit dem eftersom de inte hade tillräckligt med parlamentariskt stöd för att anta den här typen av lagar med viss hastighet. I denna mening kan DNU förstås som ett slags obegränsad makt för presidenten. Dessa dekret måste dock senare godkännas av den argentinska kongressen.

Vad är ursprunget till DNU: er?

Det historiska ursprunget till denna typ av dekret kan hittas under andra hälften av 1900-talet, när på varandra följande militära regeringar använde detta strategi lagligt att tillämpa sina lagar efter behag. Därefter användes DNU: erna i den nationella omorganisationsprocessen. På 1990-talet lanserade regeringen i Carlos Menem denna åtgärd, som fortsätter till denna dag.

En kontroversiell fråga

DNU: er är förknippade med kontroverser. I dessa dekret anges alltså inte vad som är den term som kongressen har för att ge giltighet åt dekretet, på ett sådant sätt att det kan ta år för kongressen att behandla ett sådant dekret, en omständighet som redan har inträffat i flera tillfällen. Å andra sidan fördömer DNU: s belackare att dessa dekret endast avvisas med ett uttryckligt avslag från båda kamrarna.

Slutligen faller den mest kontroversiella synpunkten på en mer abstrakt idé: att den verkställande makten inte kan stifta lagar, annars är principen om maktdelning i fara.

Foto: Fotolia - Om Yos